söndag 24 februari 2008

Jag tror jag börjar hata söndagar

Malin: Jag är lite skrock full av mig. Nu vet ni det!!! Jag undrar om jag håller på att utveckla en slags allergi mot söndagar, om inte så är det bra nära ska jag säga!!!! Idag så vaknade vi, åt frukost. Dennis kom hem, han sov hos Mia. Vi satt och prata det var huuur mysigt som helst. Efter ett tag kom min bror på besök, det var ett tag sedan jag såg honom så det var jätte mysigt. Vi fikade och hade det bra! Sen kom det fler fika gäster och jag fick tooooook spelet olle=stress (inombods). Jag hade planerat att jag skulle ta Ruf på sin promenad för att där efter göra tasslyftsträningen. Jag skulle städa, fixa inför veckan och hade inte tid med gäster som bara sitter och pratar skosnören... om de åtminstånde ville prata om hundar eller Ruf... he he.Här någonstans så tror jag att de högre makterna började bli smått irriterade på mig...

När vi fikat en stund så var det dags för dem att åka och Dennis, Robert och min bror åkte för att tvätta bilen (Robert med kryckorna, han är lite rastlös av sig). Härligt tänkte jag då kan Ruf och jag ta våran sväng i skogen. Så iväg vi gick!!! Vi tränade på att gå nära och inkallning. Vi lekte lite kurragömma. Jag gömmer mig för Ruf bakom ett träd eller en sten. Jag gömmer mig inte helt, baken eller någon annan stor kroppsdel brukar alltid sticka ut. Ruf brukar hitta mig typ direkten. Det ser ibland ut som han tänker: Tror du inte att jag ser dig eller??? Jag bestämde mig för att gömma mig lite mer denna gång... Ruf gick och nosade vid en stoooor sten, jag passade på att gömma mig på andra sidan om stenen. När jag stått där i max 1 minut så fick jag en obehaglig kännsla i magen... det var alldeles föööör tyst????!!!! Jag sprang fram och ropade Ruuuuf häääråååååt!! ...tyst...inte ett knäpp, inte en frust, ingen kvist som bröts, INGENTING!!! Paniken började sakta stiga i kroppen. Vart var han??? Jag gick tillbaka till platsen där vi skilts åt... det har aldrig varit en så hemsk tystnad i skogen!!! Paniken var nu toootal!!! Faaan förra helgen ramlade maken ner från trappan och bröt foten (den pekade åt fel håll) ... skulle jag bli av med min älskade bebis denna helg???? Tänk om någon hade kidnappa honom. Han är ju typ den snyggaste hunden i världen:) Damsugit upp honom till cyberspace??? Svetten sprutade och jag for högt och lågt och ropade. Här ska sägas att skogen inte är större än att om jag ropar från ena änden så hörs det hem till oss. Jag bestämde mig för att springa hem. Om han inte var hemma så skulle jag ringa polisen!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Jag hade blooood smak i munnen...

När jag kommer så att jag ser större delen av våran tomt så ser jag där sitter han som om ingenting hade hänt. Min lilla Ferdinand. Grannarna har två han hundar (Pluto & Terri) som Ruf älskar. Så han satt på våran tomt och nosade på Pluto genom staketet. När jag kom farande så blev han glad över att jag kom... Det var som om jag hade varit i garaget och hämtat något bara!!! Tårarna bara sprutade av lettnad!!! Sen fick han stå ut med en million pussar och kramar!!!!!




Pluto

Terri

Summan av kardemumman är att orsak och verkan gäller. Om man tänker elaka tankar så slår det tillbaka på en som en åsksmäll hundra gånger värre!!! Det fick jag smaka på!!! Så jag vet vad jag måste träna mig själv på!!!!

Ruf:Här krävs en förklaring hur jag upplevde det hela. Jag såg inte matte och tänkte ahhhhaaaaa hon har gått hem och glömt mig här??? Knasig matte är idag då !!!Hon brukar aldrig glömma mig med det är tur att jag hittar hem. Så då ses vi hemma matte. Sisten hem är en rutten groda!!!

När jag kom hem så såg jag att grabbarna var ute så vi satt och snackade lite vid staketet. Jag hörde att matte ropade på mig men jag snackade ju med Pluto!!!!det är inte varje dag vi kan sitta så här och bara ta det lungt. Jag hörde dessutom att hon var på väg hem. När hon väl var hemma så kramade hon mig så att jag nästan gick av sen blötte hon ner mig med sina tårar. Jag förstod inte varför hon var så ledsen men jag pussade henne och tröstade henne allt vad jag orkade. Sen tyckte jag att vi skulle leka och det gjorde vi!!! Jag tycker att det var en bra söndag!!!

Inga kommentarer: