Hemma!

Malin: Idag var jag hemma och bara tog det lugnt Jag är inte riktigt kry än. Eller rättare sagt nu är jag sååå slut och trött. Igår kväll så tittade Robert och jag på TV, jag låg lutad mot hans mage. Jag somnade som en klubbad säl. Jag riktigt kände hur slut jag var och hur hårt jag somnade. När det var dax att förflyttas till sängen så tänkte jag: jag lär ju aldrig somna om nu... pang så sov jag utan att jag visste det.

Det är unjefär det jag har roat mig med även idag men på soffan. När jag inte har sovit såå har det varit någon oerhört spännande såååpa på TV

Nu har lite mer än en vecka gått och det blir tuffare och tuffare för varje dag måste jag säga. Jag får en känsla av sorg. Det känns som om jag har förlorat en vän (ja det har jag ju i och för sig men inte direkt renhårig kompis, men ska jag vara realistisk så vem fan vill ha ett tuggummi till bästis??De lyssnar inte när man behöver råd, tröstar inte, stöttar inte... ja ni fattar) Jag tror att jag går in i en svår vecka två. Det är under vecka två som Dennis förr har sagt till mig att han vill att jag börjar igen för han orkar inte höra mig och mitt gepp. Nu låter det som om jag har sluat hundra gånger ååå ja det kanske jag har när jag tänker efter... eller bytt nikotinform. Ja den som lever vet. Det kommer att bli många minuter och sekunder... framför allt sekunder. Jag funderade idag på om jag skulle går ut och gå varje gång jag blev sugen... så kom jag på att då skulle det vara onödigt att gå in!!! Jag skulle ju bli smal ialla fall... hmm