Läskigt:)

Jaha ja vad kan jag ha att till lägga i blogg världen???? Ingen aning faktiskt. Jag har dragit mig och skruvat mig i flera månader. Jag vill starta en egen blogg ena sekunden och i nästa så tänker jag att det är lika bra att jag förblir i det tysta. Jag har alltid älskat att skriva och babbla men det är egentligen inte så många som har läst vad jag skriver...troligen inte nu heller men vad gör väll det om hundra år??! Jag blev smittad av blogglusten av min kära vän Leah. Hon är en 10 månaders boxer tjej som från nästan 9 veckors ålder har skrivit en aldeles egen blogg. Det är föresten min Boxer Rufs syster:) Ruf är nog den största anledningen till att jag började nu. Han ville oxå ha engen blogg. Jag är lite för egotrippad för att låta honom ha en alldeles egen blogg så vi delar lite han och jag:)

Det roliga är att nu har jag min blogg i heeela huvudet heeela tiden. När jag åker tunnelbanan så tänker jag att det här ska jag skriva om och det HÄR ska jag skriva om... sen kommer jag hem och då är det inte så mycket jag kommer ihåg vad jag ska skriva om.

Idag har jag varit hos min gravida syster yster och klippt mig i Victoria Beckham frisyr nästan... men jag blev bara nästan lika snygg som henne:)

Nåja till baka till Ruf min lilla buse. Han är snart 10 månader. Han har haltat i ca 4 månader och äntligen för 2 veckor sedan så tror vi att de hittade anledningen på djursjukhuset. Han opererades för en vecka sedan så nu har vi en TUFF tid framför oss med rehabilitering. Framför allt så måste han vara lugn och får inte hoppa och busa. Det är ju lätt nu när han ÄNTLIGEN känner att verken börjar försvinna. Första veckan så skulle han bara vara still!!!! Det tycker jag att vi har lyckats med ganska bra. Nu går vi in i vecka två då ska vi börja strecha och massera ännu längre stunder. Vi kanske om han mår bra kan börja med 4 minuterslånga promenader. Vi kommer att komma till typ grindstolparna och sen får vi vända:) Men vad gör väll det när det nu går åt rätt håll. Här kommer han föresten farande och vill säga något...

Ruf: Leah ser du att vi äntligen har fått en blogg där du och jag kan prata med varandra!!! Jippi! Jag måste passa på att berätta att jag inte har så ont längre men det är fortfarande ett evigt tjat på tvåbeningarna om att jag ska vara lugn. Jag får inte göra dödshopp. Aktivitets boken som vi köpte är jätte rolig! Vi tränar på både saker som jag kan och lär oss nya. Matte tror bara att jag ska bli trött i huvudet av att träna hjärnan. Grejen är bara den att när vi har tränat ett tag så är jag såååå sprallig att jag hoppar och busar som aldrig förr. Tro nu inte att jag hinner busa så mycket för alla i familjen ropar åt mig att jag ska vara lugn och stilla. Ja ja tänker jag jag ska, jag vill ju oxå bli frisk, men ibland så får jag lixom glädje fnatt för att nu känner jag att jag snart kommer att vara frisk och kunna leka med dig. Jag längtar så att jag blir tokig.

Malin: Åter kommer snart med lite bilder o annat.